Strandhugg Playa de Palma 4 september ännu..

Vi hängde inte alltför länge på vårt enstjärniga näste. Jodå, det hade ett namn - Hotell Raxa. Men vem i hela världen hade berikat byggnaden med en stjärna? Det luktade tunga mutor över detta erkännande. Tror nog att balkongen var det enda han såg utav ytan. Han måste även ha blundat för det ingrodda fd vita plastbordet som stod därute..
Nä, pang på rödbetan! Här fanns ju tid att förlora.

Vi tog en sväng ner till strandpromenaden, som var sex kilometer lång. Det kunde vi absolut leva med. Förutom just strandpromenaden som kantades av lite kitschiga uteserveringar verkade det inte hända alltför mycket på vårt resmål.

Barnfamiljer och pensionärer var överrepresenterade på denna del av Mallorca.
Efter en högst modest bit mat med desto bättre öl, smider vi planer för morgondagen.Då blir det bara stranden och inget annat.Under kvällen kommer vi att besöka Palma Stad.Med tanke på hur många tyskar här verkar vara så borde väl i alla fall minst en människa kunna joddla? En nog så viktig fråga att få ett svar på.

4 september Kastrup-Mallorca

Efter ca 2 timmar och 15 minuters resa och dessutom en vindhastighet på 200 km/h i ryggen (på planet), landar vi i Palma de Mallorca, även kallad Palma Stad. Flygturen gick snabbt och lätt, trots en usel film på danska där ljudbilden påminde mer om ett rejält åskväder än något annat! Apropå danska så hade Lasse en dansk tjej bredvid sig. Deras konversation kändes klart uppsluppen tills det händå något högst oplanerat.
I en handvändning satt danskan helt plötsligt med stora röda fläckar på jeans och topp..Ingen visste vad som hänt. Inte ens Lasse:) Däremot ursäktade han sig fler än tio gånger! Själv såg jag inget. Däremot lät danskan något uppjagad. Vi drack i alla fall rätt gott ombord.

På flygplatsen i Palma möttes vi av en sönderstressad yuppie från förslagsvis Stockholm som jag inte var säker på visste om han var i just Stockholm eller Mallorca. Han yrade något om att mitt och Lasses tilldelade vistelseort bara var "okej"...Vi gillade inte hans tonläge och höll redan, efter en knapp halvtimmes vistelse på Mallorca, på att smida planer på en lite lätt stämning av viss Spiespersonal från en viss norrländsk ort..
Våra förhoppningar hade varit att hamna antingen i Magaluf, Alcudia eller Cala Bona. Inte för att vi visste hur där såg ut men det lät ju fint. Svaret blev PLAYA DE PALMA. "Tyskorten" även kallad. Här var tyskan lag och en bratwurst vanligare än Sangria:)
Vi blev tämligen omilt behandlade av en tillsynes liten, fetlagd samt osocial och dryg spanjor. Han körde bussen och slängde av oss resenärer till höger och vänster. Främst till höger eftersom dörrarna oftast sitter på den sidan. Jag och Lasse fick äran att dumpas vid ett litet och bordellaktigt hus, kallat hotell.

Själva "hotellet" visade sig ha anor från 20-talet (obestämt sekel). Det andades östeuropa om inredningen, vilken mera rättvist borde skrivas "inredningen". Vi kom överens att Budapest 1956 kunde passat bättre än Mallorca anno 2007.
Toaletten manövrerades av en ståltamp i taket, en sådan som fanns på mormors tid. När hon var ung. Här lämnar vi av säkerhetsskäl vidare inredningsbeskrivning där hädan.

Mallorca-resan, 4-12 september 2007

Nu äntligen börjar jag närma mig nutiden med stormsteg:) Ända sedan jag började blogga om mitt liv kors och tvärs, har jag legat efter jämfört med rådande datum. Som mest med ca två månader! Innan jag återgår till livedateringar vill jag berätta om min fina resa till Mallorca. Med mig hade jag min polare Lasse Holmberg, expert på mallorcanska viner, ostar samt kvinnor. Han var dock inte så inläst på ämnet "Så förvarar man bäst ett rödvin ombord på flygplan". Hm?
Välkomna. Nu lyfter vi mot södern. Var god sätt på bältet och placera blicken norr om detta inlägg.

Sophie spelade ölkömusik 17 juli 2007

Vad det gällde Sophie Zelmani och hennes på skiva så njutfulla musik, var denna som bortblåst i det här forumet. Hon puttrade på med onämnbar sång och likaledes gitarrspel, samtidigt som jag köade för två Spendrups i femtio minuter! Denna mätbara evighet var välinvesterad tid. Som om detta inte var nog fick jag tillfälle att samspråka med två riktigt bildsköna Stockholmskor:) Holmberg hade kallat dem norrlänningar eller fiskmåsar. Jag valde ordet kvinnor.

Fjärde bandet ut skulle enligt mig bli kvällens stora höjdpunkt och örongodis: Steely Dan. Desssa båda giganter styrde dock skeppet med stadig sikt..
Bandets självklara ledare Donald Fagen (Walter Becker håller sig alltid lite i skymundan) intog en central position på den mäktiga jazzscenen. Bakom sitt elpiano styrde han det nio man starka bandet som även innehöll två sångbegåvade körtjejer.

Tyvärr hördes det att Donald hade en trasig röst. Han sjöng oerhört svagt och väste mer fram tonerna likt en trött och gammal pytonorm.. I övrigt satt stampet där. Trummisen, en kille i 25-års åldern vars namn jag glömt, är trots den namnkunniga duon framför, kvällens absoluta höjdpunkt!
Det blir en dryg timmes exemplarisk orgie i jazzpop som den bör låta i sina bästa dagrar. Vilka hjältar!!

Eric Gadd blir kvällens överraskning. Positivt då. Hans "Excuse me Hallelujah" är så bra att huden nästan släpper när samtliga hårstrån ställer sig spikrakt upp och freakar i takt med ljudvågorna. Körtjejerna är här ersatta med två högt pitchade körkillar.
Rent sångmässigt får Gadd denna numera rätt sena kväll, mitt pris som bäste sångare denna första dag utav Stockholms Jazzfestival.
I tidningarna dagen efter lyser dock recensionerna kring Erics konsert med sin bistra frånvaro. Vilken tidningstavla!

Stockholms Jazzfestival 17 juli 2007

06.36-tåget tar oss via Hässleholm till Stockholm och den hägrande musikfesten som jazzfestivalen där har blivit med åren. Hade väl behövt ta igen lite sömn efter Italien-resan men tåg är inte det optimala sovtillfället för mig:) Så. På brännet bara! Som vi säger i Skåne.
I Stockholm var vädret alldeles lagom för att upplevas på bästa sätt, runt 25 grader varmt med lätta vindar. För att tala i tennistermer så gjorde vi dock ett rejält fotfel när vi glömt bort ta med adressen till vårt vandrarhem. Vandrarhemmet var alltså beställt hemifrån.
Till en början gick jag runt bland olika affärer och frågade om någon visste var Två Kronor låg. Ingen visste. Någonting.Well, well..
Eniro fanns ju inom ett telefonnummer! De visste och de hade dessutom ingen ogästvänlig attityd mot oss, två skånska virrpannor!
Vandrarhemmet Två Kronor var helt okej och vi fick sova i ett källarrum med valv och fönster som påminde om någon slags fångcell:)

Inne på Skeppsholmens konsertområde var trängseln påtaglig. Ytan var något underdimensionerad för denna massiva folkmassa på lite drygt 10 000 åskådare.
Först på scen, ja hon stod där och sjöng när vi kommit in på området, var en tjej som lät som en blandning av något drucken Björk (isländska sångerskan) och pubertetsflicka. Ingen höjdare. Vi undrade vad hon hade där att göra. Mer än att uppfylla sitt ego. Jag lade inte ens hennes namn på minnet men jag tror hennes förnamn började på A.....eller var det B?

Andra bandet denna tidiga afton var ett mycket energiskt och välljudande sådant från Göteborg: Fibes Oh Fibes.
Tajtare än en stödstrumpa på en flodhäst soulfunkade de en knapp timme. Ska något negativt sägas om bandet så var det angående deras usla klädsel. Visserligen var de unga, mellan 20 och 30 år. Dock bör man uppträda i en för tillfället passande klädstil. Sångaren hade slitna svarta jeans som hängde från knäna till vilka han matchade en sliten vit t-shirt. Med stora hål i! Jaja.. Måste ändå säga att Fibes Oh Fibes bjöd på en annorlunda, sprudlande show. Deras keyboardist var inte bara yngst i bandet. Han spelade även trumpet på ett framgångsrikt vis:) En höjdare!

Väcker liv i de slumrande skrivtingesterna och summerar Italien

Resan till Italien var så här i efterhand en angenäm upplevelse. Kanske inte helt fri från kånkande och dålig sömn direkt. Helt ärligt så var just vårt upplägg mer ämnat för två tjugoåringar i landsflykt än två fyrtioplusare på väg mot rekreation....
Nu har vi det bakom oss och en hel del har fastnat som minne. Det är jag glad för. Minnen är till för att samlas på. Även de mindre lyckade upplevelserna kan borga för roliga minnen. Det har åtminstone jag rätt bra erfarenhet av..
Äntligen är jag tillbaka i bloggen, fast jag känner mig aningen ringrostig och utan den rätta glöden i huvud och fingrar. Ni har kanske också märkt att datumen här ovanför inte alls stämmer......strunt i det och följ med så gott ni kan. Här byter vi ämnen i ett farligt tempo:)
Nästa bloggstation blir : Stockholms Jazzfestival.

Hamburg intas 080715

Rullar in i Hamburg halv tolv på dagen och raggar även upp ett dugligt parkeringshus. På självaste Reeperbahn! Att gå runt i denna underjordiska
labyrint förflyttade ens sinnen till andra världskrigets bunkerliv. Ugha.
Efter några timmars runda på denna anrika men numera förfallna nöjesgata med omnejd, drog vi oss tillbaka. Vi konstaterade dessutom att inga "köpbara"kvinnor gick att se. Fast det är ju klart. Det finns ju andra intressen här i livet:) Eller?

Under vår komprimerade sightseeing i staden var vi ständigt omringade av bullrande bågar. De utan ost. Stavas: Harley Davidson.
Man hade ett monstruöst meeting här och bikers kom tydligen från stora delar av Europa.

Sverige nästa!

Den sovande staden, söndag dag 8

Efter åtminstone fem timmars sömn på ett rastställe i Herzbergen, vaknar vi med ryggarna inte fullt så smidiga som efter en massagebehandling i planläge. Vi rör oss ytterligare en del mil norröver och i utkanten av Hildesheim intar vi en svindyr men hyfsad frukost. Holmberg hade totaltorka i strupen, även efter frukosten, så det blev till att köra in i självaste Hildesheim i jakt på dryck av något slag.
Hildesheim visade sig vara en högst sovande småstad eller "håla" i ordets rätta bermärkelse. Staden låg i töcken. Ingen var uppe ens vid halv tio , även om det var Söndag. Satt samtliga bybor i kyrkan denna sena morgonstund? Vi började misstänka detta skarpt. Det kan också varit så att staden faktiskt var så tråkig att det roligaste gjorde man hemma i sin ensamhet. För säkerthets skull:)

Nej, någon dryck fann vi inte. Däremot strålade solen emot oss denna åttonde resdag! Alltid något. Tack och lov var det dock något svalare nu än tidigare dagar.
Vi var lite trötta på värmen nu och saknade båda en rejäl säng samt mera sömn.
Först skulle vi dock ta oss bort från detta ökenområde.

Dag sex och sju....juli 2007

Detta blogginlägg är oerhört förkortat.Kan även upplevas som aningen förvirrat.. Dels för att jag inte skrev i tid och dels för att jag glömt en del av vad som EGENTLIGEN upplevdes denna sjätte semesterresedag och kväll i München:) Låter jag kryptisk? Sanningen är än värre. Men vi hade kul!

På fredagseftermiddagen återsåg vi Bayerska huvudstaden. München. Det blev en del shopping (köpte bla lite kläder till söta Sofhie:)) och sen bar det ut på kvällen. Hofbräuhaus fick återigen uppleva två skåningars tappra försök att dricka mer än tre liter öl över ett obestämbart antal timmar. Vi låg nog lite i överkant av denna mängd då vi efter en lång sejour i detta världskända ölpalats gav oss ut i den ljumma sommarnatten. Här kunde festandet egentligen ha slutat. Nu gjorde den inte det utan vi träffade på en kuf ifrån Polen inne på Hard Rock Café.
Han jobbade åt den polska/tyska/ukrainska/ryska regeringen. Nåväl. Vi trodde nu inte ett ord av detta. Däremot visade han vägen till en salsaklubb. Tyvärr och utav oförklarlig anledning, blev vi körda på porten. Missen kan eventuellt tillskrivas min starka sångröst som körde igenom U2:s "Pride", samtidigt som Lasse försökte göra ett stabilt intryck på dörrvakten.
Tydligen gillade han inte mig i alla fall. Tror nog även att jag bjöd på en salt gliring som avskedspresent. Gillar inte översittare. De platsar inte i min adressbok:) Inte en enda.
En halvtimme senare letade vi oss igenom en slingrande trappa som ledde oss under jorden i mörklagda lokaler som viskade: "Välkomna till helvetet".
Nu var det inte så illa som vi hade trott, trots att vi fick pröjsa 240 spänn för två usla GT!
Man kan inte säga att vi fick så bra kontakt med folket runtomkring. Verkade vara en klubb för inbördes beundran och för de som inte ville synas i det fria utan hellre köpte skumt pulver i dito lokaler. Lasse och jag testade åtminstone dansgolvet några gånger, med ryggsäckarna på ryggen! Såg kanske, jag säger kanske lite nördigt ut.
Vi var ganska nöjda med att ha kommit tillbaka till bilen helskinnade. För skumt var nu bara förnamnet på det folk vi såg någon timme tidigare. Nu var det sent. Väldigt sent.

Dag sju. Vaknar. Vill inte lyssna. Går dock inte att undvika. Vem pratar i mun på varandra? Klockan sju en lördagsmorgon? När vissa har semester? Vill sova. Kan inte. Petar bilsompropparna längre in i öronen. Fanns det inga större? Nu är jag snart igenom trumhinnorna. Suck. Ger upp. Tittar på klockan igen. Fan. Öpnnar bildörren och inser hastigt att solen redan steker, vilket inte befrämjar mitt sömnbehov. Men.
Vem är det som fullkomligen spyr ut ord på engelska, holländska, amerikanska och tyska? Svaret finner jag efter en lätt huvudvrickning snett bakåt till höger.
"www.crazytours.com"! No shit! Det är ungdomar från hela världen som har avskedsfrukost efter läger just bakom vår bil! Inte så konstigt att denna campingplats stod öde under gårdagen! Det rör sig om ett 100-tal ungdomar. Bakom vår bil:) Förklarar varför samtalstonen lät lite lätt överdriven volymmässigt.. Lite komiskt trots allt. Fast bullrigt. En timme senare kan jag (Lasse sover som en stock..) lägga mig tillrätta i V70:ns framsäte och plussa på sömnen till imponerande fem timmar:) Rekord för denna vecka!! Hurra.

Det har hunnit bli sen eftermiddag innan vi masat oss iväg ut ur München. Regnet har kommit för att stanna. Så icke vi:) Hasta la vista baby!

Rolls Royce-frukost, 13 juli 2007

Kufstein har inte bara bensinmackar..

Strax innan nio på morgonen, denna sjätte res-och semesterdag, entrar vi en magisk liten alpby strax innanför den österriska gränsen på rätt sida om Tyskland. Namnet är Kufstein! Ni som läser detta bör verkligen lägga detta ortsnamn på minnet!
Meningen med denna avstickare var egentligen mest att tanka. Sen kom vi på att vi nog var lite hungriga.
Att gå runt i denna lilla mysstad var som att förflyttas till någon gammal bok utav bröderna Grimm. Det kunde helt klart varit Hans och Greta som bodde just här, i Kufstein. Något pepparkakshus fann vi dock inte. Däremot imponerade de gamla byggnaderna väldigt på oss båda. Kameran tog nästan bilder av sig själv! Så vackert var det här:)
Vi valde ett gammalt hotell, beläget i en fin liten gränd för vårt påkomna ändamål, frukosten! Huset var säkert från 1500-talet och man väntade sig nästan att få se Gustav Vasas kusiner i trappan.
I matsalen hade man verkligen bullat upp till fest! Här fanns ALLT! Jag kom inte på något som fattades åtminstone. Faten var fyllda till bredden, gott och väl, av spickekorv, kokt skinka, rökt skinka, femtio olika sorters ost och med likaledes doft, gräddost på tub, bayersk skinka , strimlad hare, rökt sik, späckad ollonborre, rökt ål, knäckebröd, grovt bröd, surt bröd, bräckt bröd, helt bröd, vitt bröd, gott bröd, kycklingkorv, marmelad i allsköns smaker typ lingon....ja ni fattar? Vi betalade 10 eruo för buffén och gav oss attan på att försöka smaka de allra flesta delarna utav detta storslagna frukostbord på drygt fyra meters längd! Lasse kom på den briljanta idén att äggen fick man visst koka själv, vilket vi såg som ett hedersuppdrag! Som toppen på det hela hade man fyllt en stor skål med nutella-askar!! Jag råkade få med mig ett par som färdkost. Vi tackade vänligt och ohyggligt nöjda med denna alp-upplevelse for vi så vidare hemåt:)
Sverige väntar.

12 juli, Farväl Italien - dag fem

Min polare Lasse Holmberg med sin kära dryck!

Åker från Riccione något försenade denna tidiga förmiddag. Hungern är påtaglig hos oss båda, varför vi letar upp en matbutik. Där finner vi det mesta i matväg och det blir en orgie i födoämnesintryck! Tyvärr utvecklas detta inte så mycket mer. Ej heller infinner sig matron. Det stavas GETINGAR! Jag trodde i min enfald att italienarna utrotat detta så kallade nyttodjur.
Nåväl. Bilen parkerades. Gammal träback hittades. Matvaror dukades upp. Då hände det som får oss nordbor att släppa allt som vi för tillfället råkar ha i famnen, i munnen, samt i huvudet!
Stora svultna italienska expressensymboler anfaller oss på bred front! Följden blir att vi rusar åt var sitt håll med var sin påläggsfylld brödbit av modell stor. Den numera av mat dignande fd uttjänta mölkbacken, får ensam skåda inkräktarnas frukostfrossa!
Efter inte allför många sekunders peptalk springer jag resolut fram emot den gul-svarta skaran och hugger det som huggas kan i matväg. Allt som lyckas återtas slängs formligen in i bilen, vars dörrar öppnas med en kobras kvickhet! Suck. Underbart är kort. Alldeles för kort.

Detsamma tänker vi nog båda där vi sitter anfådda efter detta lilla matäventyr och styr vår fyrhjuling norrut mot Österrike. Vi hade inte haft något emot att stanna ett par dagar till. Tvärtom. Vi hade behövt en vecka för att komma helt till ro efter denna långa färd från vårt fädernesland. Men. Bättre en smakbit än smaklös frestelse!

Tio över nio denna femte kväll, når vi Innsbruck. Tyrolens största stad med många vackra hus!! Ja, vi fann hus från 1400-talet. Ett av husen hade enligt den stolta fasadtavlan bebotts utav så skilda storheter som Wagner, Sylvia Sommerlath, Mozart etc. Just i gamla stan fanns hus i många skiftande kulörer. Vi testade att planka in på en restaurang men där hade köket stängt. Vi omdirigerades istället att besöka Kaiserstube någon kilometer därifrån. Där, på Museumstrasse 31, fanns inga problem i världen att få matplats!! En av orsakerna var deras öppettider: 19.00 - 03.30! Dagligen!!
Efter en stunds väntan serverades vi Wienerschnitzel, ja rentav kunglig schnitzel med pommes till. Tyvärr används pommes till de flesta maträtterna då fantasin blockerats:)
Två timmar närmare de senare timmarna kände vi oss trots allt hyfsat belåtna både med mat och service. Killarna i restaurangen hade verkligen mycket att stå i. En asiatisk delegation eller nåt ringlade in i stril ström. Uppskattningsvis ett trettiotal östlänningar firade och filmade om vartannat.
Lasse hade "bara" druckit en starköl. Han räknade ut att om han väntade ca tre timmar så fixade han att köra vidare utifrån Innsbruck. Det funkade inte att sova i parkeringshusets klaustrofobiska miljö. Det hade vi redan innan restaurangvisiten slagit fast. Så. Halv ett denna tidiga sjätte dag lämnar vi Innsbruck för att stanna vid lämpligt rastställe. Detta lyckades vi med och somnade helt tillfreds med den förra dagens upplevelser.

i nittio graders vinkel

En V70 måntro?

Dag 4 onsdag 11 juli 2007
Vaknar med stel nacke och dålig plats för benen. Så kan det gå ifall man sover i framsätet på en V70 och glömt fälla sätet.Smart drag. Klockan är bara åtta på morgonen men jag tar mig ändå till "hygienlokalen". Därinne står farbrödrar på rad och rakar sig efter klassiskt manér. Ansiktena är väl dolda av rakskum. Rakskum så det stör! Fast de ser glada och uppsluppna ut. Det lilla jag ser av deras ansiktsdrag.

Idag är det betydligt lättare att leva, rent fysiskt. Det blåser en uppfriskande, svalkande vind. I går stod allt stilla. Precis allt. Himlen är dock ännu blå. Tack o lov för det.
Lasse sover fortfarande i bilen så jag tar tillfället i akt att skriva lite dagboksanteckningar. Som de här.

På andra sidan campingstigen bor en italiensk familj. Ingen kärnfamilj dock. Däremot far- eller morföräldrar och deras lilla barnbarn. En flicka på runt tre år. Söt som socker:) Jag bevittnar ett mycket tidigt mästerskap i räfsning. Vi kan kalla honom morfar. Just morfar har tagit med sig sitt kära redskap till semesteranläggningen och går nu, strax innan klockan nio, kraftigt lös på samtliga löv som finns inom en radie av tio meter runt deras husvagn. Han fullkomligen virvlar runt husvagn, tält, bil, cyklar och iakttagande grannar som jag. Löven samlar han upp och lägger snyggt och prydligt i en soptunna intill. Mormor däremot, vi kan kalla henne så då jag inte vet omständigheterna, dricker sitt kaffe i allsköns ro mitt i detta kraftfulla uttryck av städdille. Det verkar som om de lever i två helt skilda världar. Snart tar så även lillflickan plats vid frukostbordet. Friden har nu till två tredjedelar lagt sig. För mig återstår det att väcka Lasse. Tvärtom i det fallet.

I stället för tuppväckning

Så här lät det..

Tisdag 10 juli 2007
Vaknar prick åtta minuter över halv nio utav slamrande barn och ännu mer högljudda föräldrar. Var är hotellet? Där finns ju åtminstone väggar. Och sängar. Undrar vem som stal min säng i natt?
Det var ändå helt okej att de väsnades. Samtliga. Frukosten hade kunnat bli sen annars och jag ogillar alltför sena sådana. Denna arla måltid är för mig den viktigaste bland dagens övriga sådana. Vem hade väl trott att man skulle leva scoutliv under sin semester som 40+?
På ett Supermercati nere vid stranden hittade vi en del av det vi behövde för att fullkomliggöra våra förväntningar på en stadig och smakrik frukost. Åtminstone jag. Lasse har ingen specifik frukosttradition. Han är mer finsmakare vad gäller middagar. Allt smakade mycket bra förutom bullarna som var klassiskt italienskt torra. Att detta mat- och vinland inte gör bättre bröd är en gåta.
För själva solandet valde vi strandtomt nummer 27, där en glad och oändligt solbrun gentleman tog emot oss på ett mycket artigt och belevat sätt. Solstolarna och parasollen ( som visade sig vara ett helt tak! ) fick vi ge 15 euro för. Mannen påpekade glatt att vi faktiskt fått det hela till ett kalaspris! Han visade nämligen en prislista vilken skvallrade om 25 euro för samma utrustning. Vi förstod ändå inte varför vi fått det billigare. Kanske att han körde efter en hemmagjord prismall för att kunna ta mer betalt än han borde? Nu fördjupade vi oss inte vidare i ämnet.
Det blev många timmar vid havet och också ett par dopp i detsamma. Blåsten var så kraftig att det bullrade i våra skallar. Dubbelt rödflagg gällde för dagen och vattnet var närmare 25 grader.Vinden och de kraftiga strömmarna bildade jättevågor, som jag givetvis skulle dyka i. Samtliga:)

Efter skånskt-italienskt mästerskap i strandtennis över tältrygg kryddat med vin och lemondrink, blev det till att barrikadera sig i duschanläggningen. Himlen hade öppnat sig på vid gavel och åskan förstärkte intrycket ytterligare. Kändes rätt mysigt att stå där och för en gångs skull njuta av ett regn. I dubbel bemärkelse.

Vi tog oss in till centrum på under en timme. Där fann vi Pizzerian vi alltid letat efter.. Namnet på detta utsökta matställe återkommer jag till. Här bakades alla pizzor i stenugn. Jag valde en med salami, modell piccante.
Detta skulle bli mitt livs drag. Pizzan var så underbart smaklig och jag kan ännu känna smaken av den:) Mitt livs pizza. Smack! Vår första kväll i Riccione får ett bra slut.

Riccione i sikte 070709

Var ligger Riccione?

Sent på måndagskvällen den 9 juli får vi så äntligen syn på den lilla, ja den var liten, numera rejält tillväxta semesterorten Riccione vid Adriatiska havets västkust. Staden är sammanväxt med storebror Rimini. Enligt Lasses statistiska kunnande bor det ändå bara runt 10-15 000 bofasta invånare i just Riccione. Under sommarsäsongen däremot kan det röra sig om runt 150 000.
Vårt slutmål denna heta sommarkväll, då biltermometern visar på 32 grader, är första bästa campingplats. Först ut är Fontanella. En enormt stor sådan.
Ett av mina personliga delmål blir nu att hålla mig så nära tältet som möjligt, men man vet ju aldrig..Utan karta och kompass och dålig sömn i bakfickan kan det gå hur som helst. Måsta vara öppen för överraskningar och bekämpa desamma!
En chokladbrun och glad liten farbror visar oss glatt vägen på campingområdet. Tältet sätts så småningom upp, om än något knapphändigt. Vi hade visst glömt att checka bruksanvisningen. Fast å andra sidan hade Lasse satt upp samma tält för tjugo år sedan. Nu mindes han dock inte hur. Det fick bli en tältinstallation i världsklass istället!
Hettan är dräpande och det är nästintill helt vindstilla. Jag funderar hastigt ifall det vore behagligare att gå naken genom staden. Nja. Tröttheten är så påtaglig hos oss båda att vi struntar i att byta om. Jeans (modell varma) och klibbig t-shirt får bli bra. Vi ska ju ändå bara gå en liten sväng. Trodde vi.
Det tar en dryg timme för oss att nå den långa gågatan Vialle Dante till fots och nu gör skoskavet sitt inträde under vår i övrigt fagra promenad.
Längs Vialle Dante trängs klädaffärer (som tydligen har nattöppet) med restauranger, gelaterior och kaffebarer. Glass har jag ett personligt och nära förhållande till och det går bara inte att vara i Italien utan att äta glass! Det skulla vara som att åka till Grönland utan att se på isbergen. Av min vana trogen blir det två kulor choklad och en jordgubbssorbet. Ni vet. Choklad och jordgubbar gifter ju sig i smakmix. Glassen är helt magisk men det gäller att äta för glatta livet eftersom hettan tär på konsistensen. Snart har jag mer eller mindre underarmarna fulla utav spill..
I Italien är familjer ute sent på natten. Ja även de äldre människorna är med. De som inte är ute i svängen sitter utanför sina hus och stickar medan andra bara pratar högt och brett eller spelar spel. Fast de långa och varma nätterna gör nog sitt till, även om man nog är lite mer sociala här än hemma.
Vid 02-tiden hade de flesta affärerna stängt och vi var nu på väg hem. Trötta men upprymda somnar vi efter en stunds våndande i det kvalmiga tältet. Vem kom på att vi skulle tälta?

9 juli 2007 Campingmarodören, forts på "tjuvstartar semestern"

Okej, vilken av dessa leder till V70:n nu då?

Vid två-snåret gör vi en bejublad entré på campingplatsen då vi tillfrågas om vi innehar rökbart gods. Av tre 17-åringar som var på klassresa. Snäll eller grym ( välj själv) som man är, letades det fram cigariller. Lite halvlurig som jag var, hann jag även med att dra en låt för dem på min medhavda gitarr. Så kom även denna till användning! Praktiskt och oerhört passande. Tyckte jag. Dock ej våra tyska grannar som barrikaderat sig i sina lyxiga husbilar, antog jag.
Därefter är minnet dessvärre kraftigt reducerat. Jag minns i alla fall att jag något senare träffade på tre killar i samma ålder som de förra vid toaletterna.Vi pratade en del och de berättade bla att de var oroliga för att deras kompis hade hoppat i floden, vilket han planerat göra tidigare under kvällen. Det fanns en ganska livlig sådan strax intill campingen. Efter ännu än stunds samtal dök lyckligtvis så den omtalade vännen upp.
Nåväl. Killarna försvann. Så även jag. Dock åt helt fel håll skulle det visa sig.

Jag hade ju bara att ta mig till bilen. Kruxet var bara att de enda lampor som var tända fanns vid entrén samt vid toaletterna. Däremellan rådde mörker. Det sista hamnade jag i. Då är det även svårt att känna ljus i sinnet.
Vid det här laget hade regnet börja falla ymnigt och det var dessutom just mörkt! Detta sammantaget gav mig inte bättre odds att hitta tillbaka.
Det blev så illa att jag gick runt, runt en dryg halvtimme...eller något. Jag skrek, först försiktigt efter min kumpan, därefter högt och ljudligt. Nu behöver en sovande människa inuti en bil ganska högt decibeltal för att överhuvudtaget uppfatta något utanför det sovande tillståndet. Det var just detta decibeltal jag nu försökte uppnå. Föga framgångskrikt. Däremot ansåg x antal semesterfirare, inklusive två vakter, att jag nått det med råge! Inga guldstjärnor därifrån..

Väl inne i bilen blev ej friden så långvarig. Mycket öl i kroppen kräver ju sin utgång som alla vet..Detta krav väckte mig väldigt akut. Dock märkte jag våldsamt snart att dörrarna var ordentligt förseglade och vem låg på nyckeln? Ännu än gång blir jag tvungen att väcka herr Holmberg den stackaren. Han är van vid mig, tack och lov.
Jag hinner nära på att pinka ner bilen innan dörren till himmelriket så äntligen öppnas...! Sedan infaller sömnen. Äntligen. Gonatt.

Tjuvstartar semestern

8 juli 2007
Vi lämnar ett kylslaget Skåne vid fyra-tiden på morgonen. Till min fördel har jag bara att sätta mig och sova medan Lars B Holmberg, min skönsjungande kumpan, sköter själva framförandet av denna Volvo. Nu hade inte han sovit så mycket han heller på grund av lite lätt tv-mani.
Personligen kom jag till resbilen via spelning i Väsby. Det var ett mycket trivsamt 30-årskalas som firades av med en hel del glada upptåg:)
Söder om Hannover kunde vi ana högtrycket. Vi var ju delvis på väg efter just detta. Högtrycket. Som vanligt kantas vägen av alla utsugarentreprenörers guldgruvor: De otaliga rastställena. I snitt kostar en halv liter cola lite drygt 20 kronor och ett ynka choklad likaså.
Felet man väl många gånger gör är att man alltför ofta lockas rakt i dessa "inflationsfällor", likt fårflockar som vallas över ängarna i sin jakt på snabba kalorier.
Ett bra och betydligt smartare val hade annars varit att ladda bilen med frukt, dryck, mackor och allsköns förnödenheter.

Första stoppet blir just utanför Hannover. Här gav i varje fall Lasse prov på skånska scouttakter då han bjöd på egenhändigt ihopsnickrade äggamackor med kaviar. Till detta serverades Ramlösa! (a:et i sista ordet uttalas som i ordet ramla, märk väl:))

Vid 18-tiden når vi ett (faktiskt) grått München. Just precis grått. Vi kände oss milt snuvade på den, enligt alla prognoser, utlovade semestervärmen! Regnet hade fallit strax innan vår ankomst och därmed lockat till sig en tillräcklig mängd knott för att göra själva ombytesfasen i princip omöjlig utanför bilen. Så det blev till att agera akrobat inuti detta rullande hem. Fast visst var man något vigare för sisådär tjugo år sedan? Hm?
Campingplatsten Thaalkirchen låg en bra bit utanför själva centrum varför färd med både buss och metro blev nödvändig. Men det gick enbart smidigt. Inne i stan var det behagligt i luften och runt 20 grader. Plus.
Kvällen startades med obligatorisk ölrunda på Hofbräuhaus, detta anrika palats för maltälskande flanörer.Sägas ska att här är flertalet av besökarna just turister, som inte fattar att ölen här är en aning dyrare än på de övriga ställena:) Vi valde ändå HH för den stora folksamlingens skull.
Två liter senare och med något tyngre huvuden, anlöptes Augustinerkeller. Detta ölhak är ännu äldre än Hofbräuhaus med anor från 1500-talet. Klientelet här var i och för sig något mer åldrat fast öronen fick en rejäl chans att återhämta sig från larmet på HH.

semesternoja

15.35. Prick då hände det! Jag fick en kraftig attack utav semesternoja. Det högg tag i mig fullständigt. Hoppade och for inombords, vilket gjorde mig totalt oförmögen att sitta still.Semestervibbarna fanns där i bakhuvudet och nu for de fram i en kraftfull ström utav frihetslängtan.
Trots ett havererat förhållande ser jag framemot dessa fyra veckor av självbestämmande:) Ingen kan säga åt mig: "Kenneth, har du gjort det eller det eller det eller kanske det?" Jag behöver inte svara. Dels är jag singel och dels är jag ledig från jobbet:) HURRA!! Han/hon som kom på att vi svenskar borde ha rätt till betald semester skulle haft världens största guldstjärna för denna bedrift. Jag bara tackar och sällar mig i ledet av tacksamma landsmän..
Om man inte såg allt regn som just nu faller över landets yta, hade vi nog haft ett helt ok semesterväder. Det är liksom inte själva vädret som spelar störst roll. Inte för mig. Jag värdesätter ledigheten som sådan och passar på att göra allt man inte hunnit med i hemmet de senaste nio månaderna:) Som vad då, kanske du undrar? Tyvärr kommer jag inte på något bättre än städning, städning och ännu mera städning samt iordningsställande av allsköns prylar som bara "råkat" hamna i fel låda, hög alternativt säck.
Nu väntar en timmes träning på gym och sen fort hem för att göra hemmet någorlunda beboeligt.
Jag har ju allt man kan tänka sig i denna stund: SEMESTER! S-E-M-E-S-T-E-R.
God save the king:)

när allt bara faller över en..

Det känns ibland.......ibland känns det som, åtminstone ibland. Ibland. Då när allt bara väller över en och känns som en enda tjock smet, från vilken det verkar omöjligt att ta sig ur.....
Idag är det smet som gäller. Ska fixa hundra ärenden cirkus plus att jag "bör" hinna med: dammsuga, kolla med bil inför giget på lördag, höra av mig till föräldrarna, göra klart en balladtext som ska spelas in i morgon direkt efter jobb. Ja, efter att jag tränat dessförinnan dvs:)
På fredag ska det tvättas i långa banor inför semesteräventyret med min följeslagare Lasse, samt packa. Det är här jag ska sluta tänka! Här, just här, är smeten tillräckligt kletig för att hålla mig borta ifrån alla känslor utav frihet:)
Men. Det är bara att beta av det här:) Snart är det tidig söndag morgon, runt tre noll noll. Då jäklar bär det av!!!! Mot friheten.

Kung fu på er!

träning eller ångest?

Nyss hemkommen gäller det att bryta mönstret från igår. Ja, jag syndade. Eller rättare sagt fullgjorde inte mina plikter gentemot min kropps önskningar. Fast det blir lätt så, att hjärnan får sista ordet och kroppen har bara att kapitulera. Så blev det igår. Skulle bara. Skulle bara sätta mig ner fem minuter och kolla mina mail. Slutade med en tvåtimmarssittning:)
Alltså. Detta lilla inlägg blir inte så värst mycket roligare än så här. Jag mår rätt bra för övrigt, förutom att jag hade fått fel nyckel av min svåger och på detta sätt inte kunde komma in i lägenheten för att vattna deras blommor. Min syster är i Danmark. Detta land fullt utav ölälskande människor. Vad man nu ska göra där?:) Förutom att dricka just denna dryck..
Nej, iväg med mig nu. TRÄNA!

inställd på semester

Ok. Det är väl lika bra att erkänna när jag ändå inlett denna mening: Kroppen är TRÖTT! Den är så trött att om inte huvudet funkade så finurligt bra som det gör på mig och andra kvicktänkta människor, hade jag antagligen somnat stående mitt i ännu ett fotsteg på jobbet:) Apropå dessa fotsteg. Vi har en korridor på jobb, i vilken vid med lätthet skulle kunna springa 60 meter på tid och ändå hinna sakta av utan att röra i väggen på andra sidan den ovannämnda!
Det blev en fin liten cykelrunda ner till havet där jag och polarn Lasse smidde planer om sommaren:) Han föreslog att vi helt sonika drar ner till Adriatiska havet nästa vecka! En annan är ju inte sen på tokinfall, helst inte bra sådana:)
Så. Söndag morgon vid tre halvfyra-tiden, beger vi oss söderut. Det blir runt en vecka utanför rikets ramar. Välbehövligt! Ytterst lägligt! Samt. Vilket enormt bra initiativ och så väl valt!!
Dessutom kan jag koncentrera mig på att sova eftersom polaren gillar köra bil:) Har en spelning samma natt vi åker så jag hade antagligen inte blivit någon bra chaufför hur som haver.
Första anhalt lär bli München. Lasse har fått i uppdrag att skissa på tre olika "tipspromenader" utan frågor.
Nu kallar min kropp på mig:) "Hallå, har du glömt mig ditt ego? Jag behöver faktiskt träna ikväll!! Har ju inte rört mig på över en vecka nu!!"
Idag känns det ytterst motvilligt men mina hjärnceller blir säkert glada efteråt:)
Bit ihop, bit ihop..

hjärnspikar och systemfel

godkväll kära medläsare:) I dag har det varit lite turbulent på jobbet. En kvinna råkade bryta en arm....bara helt plötsligt så där som mitt i en tugga från en nybakad giffel...Hon skrek. Vi gapade. Jag lindade. Arm. Satte en brädbit som stöd för strålbenet. Kunde kanske vara lite listigt tänkte jag hastigt men för henne inte alls så lustigt. Arm. Underarm. Ont. Hon hade ont som själve f-n!
Ambulansen anlände och lugnet lägrades så småningom på jobb. Väl hemma fick jag lite studiotips av min musik-kollega Tobbe. Min sedan i torsdags nyinköpta mobil klämtade till i elfte timmen och undslapp undersökning hos 3-doktorerna:) Trodde först jag hade lyckats få ett måndagsexemplar. Ikväll är jag lite trött, fundersam över förhållande eller inte förhållande. Stora känslor virvlar upp och kör runt liksom. I nuläget gäller det dock att vara tapper och hålla huvudet kallt.
Tack Sofhie för att du finns och är en så fin vän! (Hon är dessutom snygg, vilket inte gör saken alls sämre...)
Nu väntar tandborste, säng och tjugo minuters meningslöst men välbehövligt nedvarvande framför tv:n!
Tjing

En ovanlig dag på jobbet

Gomorron borde jag kanske säga.. Idag hade vi en del att stå i på jobb, vilket ledde till oväntat avhopp under vårt viktiga veckomöte:) Vem som hoppade av? Gissa.
En hejdundrande huvudvärk satte stopp för min delaktighet under ca en och en halv timme. Jag blev helt enkelt ombedd att vila mig ett slag, samt lägga kallt över min panna (det sistnämnda stannade dock vid en god tanke) Bra med fina arbetskollegor. Satsar på morgondagen istället.
Tjenamoss:)

villerkulla

Nu känns det som om man borde flytta till skogen:) I alla fall för en vecka eller så. Som musiker med heltidssysselsättning inom omsorgen är det lite tjockt i nuläget...
Min gamle vapendragare Peter, vill återuppta vårt gamla syntprojekt PRESTIGE. Samtidigt drar en viss studioman i mig och vill att jag lägger sång på en ballad i Ödåkra......utöver detta ska jag repa med ett band nu på söndag och sen är det spelningar två helger i rad med två olika coverband:). Rörigt? Jag förstår er:)
Brorsan Anders har även han efterlyst mig för musikskapande alltmedan jag själv ivrigt försöker jobba på mina egna poplåtar, pianostycken mm:)

Så ett par tre liv till hade kanske täckt de olika behov som emellanåt dyker upp!:)

Men jag ska inte klaga. I helgen var jag uppe i min sommarstuga och röjde gräs. Ja eller högg, om man nu kan hugga gräs med en bensindriven gräsklippare. Nåväl, jag lyckades ganska bra med själva huggandet. Lagom trött efter denna stora gräsmatta blev det så hemfärd till mitt kryp-in på 76 kvadrat.

Har börjat checka efter lägenheter och ska eventuellt köpa en om det dyker upp något dugligt och passande objekt:)
Vi får se. Nu är sommaren i antågande och jag hoppas det blir en bra sådan. Kram på er alla vänner och andra:)