i nittio graders vinkel

En V70 måntro?

Dag 4 onsdag 11 juli 2007
Vaknar med stel nacke och dålig plats för benen. Så kan det gå ifall man sover i framsätet på en V70 och glömt fälla sätet.Smart drag. Klockan är bara åtta på morgonen men jag tar mig ändå till "hygienlokalen". Därinne står farbrödrar på rad och rakar sig efter klassiskt manér. Ansiktena är väl dolda av rakskum. Rakskum så det stör! Fast de ser glada och uppsluppna ut. Det lilla jag ser av deras ansiktsdrag.

Idag är det betydligt lättare att leva, rent fysiskt. Det blåser en uppfriskande, svalkande vind. I går stod allt stilla. Precis allt. Himlen är dock ännu blå. Tack o lov för det.
Lasse sover fortfarande i bilen så jag tar tillfället i akt att skriva lite dagboksanteckningar. Som de här.

På andra sidan campingstigen bor en italiensk familj. Ingen kärnfamilj dock. Däremot far- eller morföräldrar och deras lilla barnbarn. En flicka på runt tre år. Söt som socker:) Jag bevittnar ett mycket tidigt mästerskap i räfsning. Vi kan kalla honom morfar. Just morfar har tagit med sig sitt kära redskap till semesteranläggningen och går nu, strax innan klockan nio, kraftigt lös på samtliga löv som finns inom en radie av tio meter runt deras husvagn. Han fullkomligen virvlar runt husvagn, tält, bil, cyklar och iakttagande grannar som jag. Löven samlar han upp och lägger snyggt och prydligt i en soptunna intill. Mormor däremot, vi kan kalla henne så då jag inte vet omständigheterna, dricker sitt kaffe i allsköns ro mitt i detta kraftfulla uttryck av städdille. Det verkar som om de lever i två helt skilda världar. Snart tar så även lillflickan plats vid frukostbordet. Friden har nu till två tredjedelar lagt sig. För mig återstår det att väcka Lasse. Tvärtom i det fallet.