I stället för tuppväckning

Så här lät det..

Tisdag 10 juli 2007
Vaknar prick åtta minuter över halv nio utav slamrande barn och ännu mer högljudda föräldrar. Var är hotellet? Där finns ju åtminstone väggar. Och sängar. Undrar vem som stal min säng i natt?
Det var ändå helt okej att de väsnades. Samtliga. Frukosten hade kunnat bli sen annars och jag ogillar alltför sena sådana. Denna arla måltid är för mig den viktigaste bland dagens övriga sådana. Vem hade väl trott att man skulle leva scoutliv under sin semester som 40+?
På ett Supermercati nere vid stranden hittade vi en del av det vi behövde för att fullkomliggöra våra förväntningar på en stadig och smakrik frukost. Åtminstone jag. Lasse har ingen specifik frukosttradition. Han är mer finsmakare vad gäller middagar. Allt smakade mycket bra förutom bullarna som var klassiskt italienskt torra. Att detta mat- och vinland inte gör bättre bröd är en gåta.
För själva solandet valde vi strandtomt nummer 27, där en glad och oändligt solbrun gentleman tog emot oss på ett mycket artigt och belevat sätt. Solstolarna och parasollen ( som visade sig vara ett helt tak! ) fick vi ge 15 euro för. Mannen påpekade glatt att vi faktiskt fått det hela till ett kalaspris! Han visade nämligen en prislista vilken skvallrade om 25 euro för samma utrustning. Vi förstod ändå inte varför vi fått det billigare. Kanske att han körde efter en hemmagjord prismall för att kunna ta mer betalt än han borde? Nu fördjupade vi oss inte vidare i ämnet.
Det blev många timmar vid havet och också ett par dopp i detsamma. Blåsten var så kraftig att det bullrade i våra skallar. Dubbelt rödflagg gällde för dagen och vattnet var närmare 25 grader.Vinden och de kraftiga strömmarna bildade jättevågor, som jag givetvis skulle dyka i. Samtliga:)

Efter skånskt-italienskt mästerskap i strandtennis över tältrygg kryddat med vin och lemondrink, blev det till att barrikadera sig i duschanläggningen. Himlen hade öppnat sig på vid gavel och åskan förstärkte intrycket ytterligare. Kändes rätt mysigt att stå där och för en gångs skull njuta av ett regn. I dubbel bemärkelse.

Vi tog oss in till centrum på under en timme. Där fann vi Pizzerian vi alltid letat efter.. Namnet på detta utsökta matställe återkommer jag till. Här bakades alla pizzor i stenugn. Jag valde en med salami, modell piccante.
Detta skulle bli mitt livs drag. Pizzan var så underbart smaklig och jag kan ännu känna smaken av den:) Mitt livs pizza. Smack! Vår första kväll i Riccione får ett bra slut.