onsdag 25 juli 2007

12 juli, Farväl Italien - dag fem

Min polare Lasse Holmberg med sin kära dryck!

Åker från Riccione något försenade denna tidiga förmiddag. Hungern är påtaglig hos oss båda, varför vi letar upp en matbutik. Där finner vi det mesta i matväg och det blir en orgie i födoämnesintryck! Tyvärr utvecklas detta inte så mycket mer. Ej heller infinner sig matron. Det stavas GETINGAR! Jag trodde i min enfald att italienarna utrotat detta så kallade nyttodjur.
Nåväl. Bilen parkerades. Gammal träback hittades. Matvaror dukades upp. Då hände det som får oss nordbor att släppa allt som vi för tillfället råkar ha i famnen, i munnen, samt i huvudet!
Stora svultna italienska expressensymboler anfaller oss på bred front! Följden blir att vi rusar åt var sitt håll med var sin påläggsfylld brödbit av modell stor. Den numera av mat dignande fd uttjänta mölkbacken, får ensam skåda inkräktarnas frukostfrossa!
Efter inte allför många sekunders peptalk springer jag resolut fram emot den gul-svarta skaran och hugger det som huggas kan i matväg. Allt som lyckas återtas slängs formligen in i bilen, vars dörrar öppnas med en kobras kvickhet! Suck. Underbart är kort. Alldeles för kort.

Detsamma tänker vi nog båda där vi sitter anfådda efter detta lilla matäventyr och styr vår fyrhjuling norrut mot Österrike. Vi hade inte haft något emot att stanna ett par dagar till. Tvärtom. Vi hade behövt en vecka för att komma helt till ro efter denna långa färd från vårt fädernesland. Men. Bättre en smakbit än smaklös frestelse!

Tio över nio denna femte kväll, når vi Innsbruck. Tyrolens största stad med många vackra hus!! Ja, vi fann hus från 1400-talet. Ett av husen hade enligt den stolta fasadtavlan bebotts utav så skilda storheter som Wagner, Sylvia Sommerlath, Mozart etc. Just i gamla stan fanns hus i många skiftande kulörer. Vi testade att planka in på en restaurang men där hade köket stängt. Vi omdirigerades istället att besöka Kaiserstube någon kilometer därifrån. Där, på Museumstrasse 31, fanns inga problem i världen att få matplats!! En av orsakerna var deras öppettider: 19.00 - 03.30! Dagligen!!
Efter en stunds väntan serverades vi Wienerschnitzel, ja rentav kunglig schnitzel med pommes till. Tyvärr används pommes till de flesta maträtterna då fantasin blockerats:)
Två timmar närmare de senare timmarna kände vi oss trots allt hyfsat belåtna både med mat och service. Killarna i restaurangen hade verkligen mycket att stå i. En asiatisk delegation eller nåt ringlade in i stril ström. Uppskattningsvis ett trettiotal östlänningar firade och filmade om vartannat.
Lasse hade "bara" druckit en starköl. Han räknade ut att om han väntade ca tre timmar så fixade han att köra vidare utifrån Innsbruck. Det funkade inte att sova i parkeringshusets klaustrofobiska miljö. Det hade vi redan innan restaurangvisiten slagit fast. Så. Halv ett denna tidiga sjätte dag lämnar vi Innsbruck för att stanna vid lämpligt rastställe. Detta lyckades vi med och somnade helt tillfreds med den förra dagens upplevelser.

tisdag 24 juli 2007

i nittio graders vinkel


En V70 måntro?

Dag 4 onsdag 11 juli 2007
Vaknar med stel nacke och dålig plats för benen. Så kan det gå ifall man sover i framsätet på en V70 och glömt fälla sätet.Smart drag. Klockan är bara åtta på morgonen men jag tar mig ändå till "hygienlokalen". Därinne står farbrödrar på rad och rakar sig efter klassiskt manér. Ansiktena är väl dolda av rakskum. Rakskum så det stör! Fast de ser glada och uppsluppna ut. Det lilla jag ser av deras ansiktsdrag.

Idag är det betydligt lättare att leva, rent fysiskt. Det blåser en uppfriskande, svalkande vind. I går stod allt stilla. Precis allt. Himlen är dock ännu blå. Tack o lov för det.
Lasse sover fortfarande i bilen så jag tar tillfället i akt att skriva lite dagboksanteckningar. Som de här.

På andra sidan campingstigen bor en italiensk familj. Ingen kärnfamilj dock. Däremot far- eller morföräldrar och deras lilla barnbarn. En flicka på runt tre år. Söt som socker:) Jag bevittnar ett mycket tidigt mästerskap i räfsning. Vi kan kalla honom morfar. Just morfar har tagit med sig sitt kära redskap till semesteranläggningen och går nu, strax innan klockan nio, kraftigt lös på samtliga löv som finns inom en radie av tio meter runt deras husvagn. Han fullkomligen virvlar runt husvagn, tält, bil, cyklar och iakttagande grannar som jag. Löven samlar han upp och lägger snyggt och prydligt i en soptunna intill. Mormor däremot, vi kan kalla henne så då jag inte vet omständigheterna, dricker sitt kaffe i allsköns ro mitt i detta kraftfulla uttryck av städdille. Det verkar som om de lever i två helt skilda världar. Snart tar så även lillflickan plats vid frukostbordet. Friden har nu till två tredjedelar lagt sig. För mig återstår det att väcka Lasse. Tvärtom i det fallet.



måndag 23 juli 2007

I stället för tuppväckning


Så här lät det..

Tisdag 10 juli 2007
Vaknar prick åtta minuter över halv nio utav slamrande barn och ännu mer högljudda föräldrar. Var är hotellet? Där finns ju åtminstone väggar. Och sängar. Undrar vem som stal min säng i natt?
Det var ändå helt okej att de väsnades. Samtliga. Frukosten hade kunnat bli sen annars och jag ogillar alltför sena sådana. Denna arla måltid är för mig den viktigaste bland dagens övriga sådana. Vem hade väl trott att man skulle leva scoutliv under sin semester som 40+?
På ett Supermercati nere vid stranden hittade vi en del av det vi behövde för att fullkomliggöra våra förväntningar på en stadig och smakrik frukost. Åtminstone jag. Lasse har ingen specifik frukosttradition. Han är mer finsmakare vad gäller middagar. Allt smakade mycket bra förutom bullarna som var klassiskt italienskt torra. Att detta mat- och vinland inte gör bättre bröd är en gåta.
För själva solandet valde vi strandtomt nummer 27, där en glad och oändligt solbrun gentleman tog emot oss på ett mycket artigt och belevat sätt. Solstolarna och parasollen ( som visade sig vara ett helt tak! ) fick vi ge 15 euro för. Mannen påpekade glatt att vi faktiskt fått det hela till ett kalaspris! Han visade nämligen en prislista vilken skvallrade om 25 euro för samma utrustning. Vi förstod ändå inte varför vi fått det billigare. Kanske att han körde efter en hemmagjord prismall för att kunna ta mer betalt än han borde? Nu fördjupade vi oss inte vidare i ämnet.
Det blev många timmar vid havet och också ett par dopp i detsamma. Blåsten var så kraftig att det bullrade i våra skallar. Dubbelt rödflagg gällde för dagen och vattnet var närmare 25 grader.Vinden och de kraftiga strömmarna bildade jättevågor, som jag givetvis skulle dyka i. Samtliga:)

Efter skånskt-italienskt mästerskap i strandtennis över tältrygg kryddat med vin och lemondrink, blev det till att barrikadera sig i duschanläggningen. Himlen hade öppnat sig på vid gavel och åskan förstärkte intrycket ytterligare. Kändes rätt mysigt att stå där och för en gångs skull njuta av ett regn. I dubbel bemärkelse.

Vi tog oss in till centrum på under en timme. Där fann vi Pizzerian vi alltid letat efter.. Namnet på detta utsökta matställe återkommer jag till. Här bakades alla pizzor i stenugn. Jag valde en med salami, modell piccante.
Detta skulle bli mitt livs drag. Pizzan var så underbart smaklig och jag kan ännu känna smaken av den:) Mitt livs pizza. Smack! Vår första kväll i Riccione får ett bra slut.


söndag 22 juli 2007

Riccione i sikte 070709


Var ligger Riccione?

Sent på måndagskvällen den 9 juli får vi så äntligen syn på den lilla, ja den var liten, numera rejält tillväxta semesterorten Riccione vid Adriatiska havets västkust. Staden är sammanväxt med storebror Rimini. Enligt Lasses statistiska kunnande bor det ändå bara runt 10-15 000 bofasta invånare i just Riccione. Under sommarsäsongen däremot kan det röra sig om runt 150 000.
Vårt slutmål denna heta sommarkväll, då biltermometern visar på 32 grader, är första bästa campingplats. Först ut är Fontanella. En enormt stor sådan.
Ett av mina personliga delmål blir nu att hålla mig så nära tältet som möjligt, men man vet ju aldrig..Utan karta och kompass och dålig sömn i bakfickan kan det gå hur som helst. Måsta vara öppen för överraskningar och bekämpa desamma!
En chokladbrun och glad liten farbror visar oss glatt vägen på campingområdet. Tältet sätts så småningom upp, om än något knapphändigt. Vi hade visst glömt att checka bruksanvisningen. Fast å andra sidan hade Lasse satt upp samma tält för tjugo år sedan. Nu mindes han dock inte hur. Det fick bli en tältinstallation i världsklass istället!
Hettan är dräpande och det är nästintill helt vindstilla. Jag funderar hastigt ifall det vore behagligare att gå naken genom staden. Nja. Tröttheten är så påtaglig hos oss båda att vi struntar i att byta om. Jeans (modell varma) och klibbig t-shirt får bli bra. Vi ska ju ändå bara gå en liten sväng. Trodde vi.
Det tar en dryg timme för oss att nå den långa gågatan Vialle Dante till fots och nu gör skoskavet sitt inträde under vår i övrigt fagra promenad.
Längs Vialle Dante trängs klädaffärer (som tydligen har nattöppet) med restauranger, gelaterior och kaffebarer. Glass har jag ett personligt och nära förhållande till och det går bara inte att vara i Italien utan att äta glass! Det skulla vara som att åka till Grönland utan att se på isbergen. Av min vana trogen blir det två kulor choklad och en jordgubbssorbet. Ni vet. Choklad och jordgubbar gifter ju sig i smakmix. Glassen är helt magisk men det gäller att äta för glatta livet eftersom hettan tär på konsistensen. Snart har jag mer eller mindre underarmarna fulla utav spill..
I Italien är familjer ute sent på natten. Ja även de äldre människorna är med. De som inte är ute i svängen sitter utanför sina hus och stickar medan andra bara pratar högt och brett eller spelar spel. Fast de långa och varma nätterna gör nog sitt till, även om man nog är lite mer sociala här än hemma.
Vid 02-tiden hade de flesta affärerna stängt och vi var nu på väg hem. Trötta men upprymda somnar vi efter en stunds våndande i det kvalmiga tältet. Vem kom på att vi skulle tälta?

lördag 21 juli 2007

9 juli 2007 Campingmarodören, forts på "tjuvstartar semestern"


Okej, vilken av dessa leder till V70:n nu då?

Vid två-snåret gör vi en bejublad entré på campingplatsen då vi tillfrågas om vi innehar rökbart gods. Av tre 17-åringar som var på klassresa. Snäll eller grym ( välj själv) som man är, letades det fram cigariller. Lite halvlurig som jag var, hann jag även med att dra en låt för dem på min medhavda gitarr. Så kom även denna till användning! Praktiskt och oerhört passande. Tyckte jag. Dock ej våra tyska grannar som barrikaderat sig i sina lyxiga husbilar, antog jag.

Därefter är minnet dessvärre kraftigt reducerat. Jag minns i alla fall att jag något senare träffade på tre killar i samma ålder som de förra vid toaletterna.Vi pratade en del och de berättade bla att de var oroliga för att deras kompis hade hoppat i floden, vilket han planerat göra tidigare under kvällen. Det fanns en ganska livlig sådan strax intill campingen. Efter ännu än stunds samtal dök lyckligtvis så den omtalade vännen upp.
Nåväl. Killarna försvann. Så även jag. Dock åt helt fel håll skulle det visa sig.

Jag hade ju bara att ta mig till bilen. Kruxet var bara att de enda lampor som var tända fanns vid entrén samt vid toaletterna. Däremellan rådde mörker. Det sista hamnade jag i. Då är det även svårt att känna ljus i sinnet.

Vid det här laget hade regnet börja falla ymnigt och det var dessutom just mörkt! Detta sammantaget gav mig inte bättre odds att hitta tillbaka.
Det blev så illa att jag gick runt, runt en dryg halvtimme...eller något. Jag skrek, först försiktigt efter min kumpan, därefter högt och ljudligt. Nu behöver en sovande människa inuti en bil ganska högt decibeltal för att överhuvudtaget uppfatta något utanför det sovande tillståndet. Det var just detta decibeltal jag nu försökte uppnå. Föga framgångskrikt. Däremot ansåg x antal semesterfirare, inklusive två vakter, att jag nått det med råge! Inga guldstjärnor därifrån..

Väl inne i bilen blev ej friden så långvarig. Mycket öl i kroppen kräver ju sin utgång som alla vet..Detta krav väckte mig väldigt akut. Dock märkte jag våldsamt snart att dörrarna var ordentligt förseglade och vem låg på nyckeln? Ännu än gång blir jag tvungen att väcka herr Holmberg den stackaren. Han är van vid mig, tack och lov.

Jag hinner nära på att pinka ner bilen innan dörren till himmelriket så äntligen öppnas...! Sedan infaller sömnen. Äntligen. Gonatt.



Tjuvstartar semestern

8 juli 2007
Vi lämnar ett kylslaget Skåne vid fyra-tiden på morgonen. Till min fördel har jag bara att sätta mig och sova medan Lars B Holmberg, min skönsjungande kumpan, sköter själva framförandet av denna Volvo. Nu hade inte han sovit så mycket han heller på grund av lite lätt tv-mani.
Personligen kom jag till resbilen via spelning i Väsby. Det var ett mycket trivsamt 30-årskalas som firades av med en hel del glada upptåg:)
Söder om Hannover kunde vi ana högtrycket. Vi var ju delvis på väg efter just detta. Högtrycket. Som vanligt kantas vägen av alla utsugarentreprenörers guldgruvor: De otaliga rastställena. I snitt kostar en halv liter cola lite drygt 20 kronor och ett ynka choklad likaså.
Felet man väl många gånger gör är att man alltför ofta lockas rakt i dessa "inflationsfällor", likt fårflockar som vallas över ängarna i sin jakt på snabba kalorier.
Ett bra och betydligt smartare val hade annars varit att ladda bilen med frukt, dryck, mackor och allsköns förnödenheter.

Första stoppet blir just utanför Hannover. Här gav i varje fall Lasse prov på skånska scouttakter då han bjöd på egenhändigt ihopsnickrade äggamackor med kaviar. Till detta serverades Ramlösa! (a:et i sista ordet uttalas som i ordet ramla, märk väl:))

Vid 18-tiden når vi ett (faktiskt) grått München. Just precis grått. Vi kände oss milt snuvade på den, enligt alla prognoser, utlovade semestervärmen! Regnet hade fallit strax innan vår ankomst och därmed lockat till sig en tillräcklig mängd knott för att göra själva ombytesfasen i princip omöjlig utanför bilen. Så det blev till att agera akrobat inuti detta rullande hem. Fast visst var man något vigare för sisådär tjugo år sedan? Hm?
Campingplatsten Thaalkirchen låg en bra bit utanför själva centrum varför färd med både buss och metro blev nödvändig. Men det gick enbart smidigt. Inne i stan var det behagligt i luften och runt 20 grader. Plus.
Kvällen startades med obligatorisk ölrunda på Hofbräuhaus, detta anrika palats för maltälskande flanörer.Sägas ska att här är flertalet av besökarna just turister, som inte fattar att ölen här är en aning dyrare än på de övriga ställena:) Vi valde ändå HH för den stora folksamlingens skull.
Två liter senare och med något tyngre huvuden, anlöptes Augustinerkeller. Detta ölhak är ännu äldre än Hofbräuhaus med anor från 1500-talet. Klientelet här var i och för sig något mer åldrat fast öronen fick en rejäl chans att återhämta sig från larmet på HH.



fredag 6 juli 2007

semesternoja

15.35. Prick då hände det! Jag fick en kraftig attack utav semesternoja. Det högg tag i mig fullständigt. Hoppade och for inombords, vilket gjorde mig totalt oförmögen att sitta still.Semestervibbarna fanns där i bakhuvudet och nu for de fram i en kraftfull ström utav frihetslängtan.
Trots ett havererat förhållande ser jag framemot dessa fyra veckor av självbestämmande:) Ingen kan säga åt mig: "Kenneth, har du gjort det eller det eller det eller kanske det?" Jag behöver inte svara. Dels är jag singel och dels är jag ledig från jobbet:) HURRA!! Han/hon som kom på att vi svenskar borde ha rätt till betald semester skulle haft världens största guldstjärna för denna bedrift. Jag bara tackar och sällar mig i ledet av tacksamma landsmän..
Om man inte såg allt regn som just nu faller över landets yta, hade vi nog haft ett helt ok semesterväder. Det är liksom inte själva vädret som spelar störst roll. Inte för mig. Jag värdesätter ledigheten som sådan och passar på att göra allt man inte hunnit med i hemmet de senaste nio månaderna:) Som vad då, kanske du undrar? Tyvärr kommer jag inte på något bättre än städning, städning och ännu mera städning samt iordningsställande av allsköns prylar som bara "råkat" hamna i fel låda, hög alternativt säck.
Nu väntar en timmes träning på gym och sen fort hem för att göra hemmet någorlunda beboeligt.
Jag har ju allt man kan tänka sig i denna stund: SEMESTER! S-E-M-E-S-T-E-R.
God save the king:)

onsdag 4 juli 2007

när allt bara faller över en..

Det känns ibland.......ibland känns det som, åtminstone ibland. Ibland. Då när allt bara väller över en och känns som en enda tjock smet, från vilken det verkar omöjligt att ta sig ur.....
Idag är det smet som gäller. Ska fixa hundra ärenden cirkus plus att jag "bör" hinna med: dammsuga, kolla med bil inför giget på lördag, höra av mig till föräldrarna, göra klart en balladtext som ska spelas in i morgon direkt efter jobb. Ja, efter att jag tränat dessförinnan dvs:)
På fredag ska det tvättas i långa banor inför semesteräventyret med min följeslagare Lasse, samt packa. Det är här jag ska sluta tänka! Här, just här, är smeten tillräckligt kletig för att hålla mig borta ifrån alla känslor utav frihet:)
Men. Det är bara att beta av det här:) Snart är det tidig söndag morgon, runt tre noll noll. Då jäklar bär det av!!!! Mot friheten.

Kung fu på er!