Hamburg intas 080715

Rullar in i Hamburg halv tolv på dagen och raggar även upp ett dugligt parkeringshus. På självaste Reeperbahn! Att gå runt i denna underjordiska
labyrint förflyttade ens sinnen till andra världskrigets bunkerliv. Ugha.
Efter några timmars runda på denna anrika men numera förfallna nöjesgata med omnejd, drog vi oss tillbaka. Vi konstaterade dessutom att inga "köpbara"kvinnor gick att se. Fast det är ju klart. Det finns ju andra intressen här i livet:) Eller?

Under vår komprimerade sightseeing i staden var vi ständigt omringade av bullrande bågar. De utan ost. Stavas: Harley Davidson.
Man hade ett monstruöst meeting här och bikers kom tydligen från stora delar av Europa.

Sverige nästa!

Den sovande staden, söndag dag 8

Efter åtminstone fem timmars sömn på ett rastställe i Herzbergen, vaknar vi med ryggarna inte fullt så smidiga som efter en massagebehandling i planläge. Vi rör oss ytterligare en del mil norröver och i utkanten av Hildesheim intar vi en svindyr men hyfsad frukost. Holmberg hade totaltorka i strupen, även efter frukosten, så det blev till att köra in i självaste Hildesheim i jakt på dryck av något slag.
Hildesheim visade sig vara en högst sovande småstad eller "håla" i ordets rätta bermärkelse. Staden låg i töcken. Ingen var uppe ens vid halv tio , även om det var Söndag. Satt samtliga bybor i kyrkan denna sena morgonstund? Vi började misstänka detta skarpt. Det kan också varit så att staden faktiskt var så tråkig att det roligaste gjorde man hemma i sin ensamhet. För säkerthets skull:)

Nej, någon dryck fann vi inte. Däremot strålade solen emot oss denna åttonde resdag! Alltid något. Tack och lov var det dock något svalare nu än tidigare dagar.
Vi var lite trötta på värmen nu och saknade båda en rejäl säng samt mera sömn.
Först skulle vi dock ta oss bort från detta ökenområde.

Dag sex och sju....juli 2007

Detta blogginlägg är oerhört förkortat.Kan även upplevas som aningen förvirrat.. Dels för att jag inte skrev i tid och dels för att jag glömt en del av vad som EGENTLIGEN upplevdes denna sjätte semesterresedag och kväll i München:) Låter jag kryptisk? Sanningen är än värre. Men vi hade kul!

På fredagseftermiddagen återsåg vi Bayerska huvudstaden. München. Det blev en del shopping (köpte bla lite kläder till söta Sofhie:)) och sen bar det ut på kvällen. Hofbräuhaus fick återigen uppleva två skåningars tappra försök att dricka mer än tre liter öl över ett obestämbart antal timmar. Vi låg nog lite i överkant av denna mängd då vi efter en lång sejour i detta världskända ölpalats gav oss ut i den ljumma sommarnatten. Här kunde festandet egentligen ha slutat. Nu gjorde den inte det utan vi träffade på en kuf ifrån Polen inne på Hard Rock Café.
Han jobbade åt den polska/tyska/ukrainska/ryska regeringen. Nåväl. Vi trodde nu inte ett ord av detta. Däremot visade han vägen till en salsaklubb. Tyvärr och utav oförklarlig anledning, blev vi körda på porten. Missen kan eventuellt tillskrivas min starka sångröst som körde igenom U2:s "Pride", samtidigt som Lasse försökte göra ett stabilt intryck på dörrvakten.
Tydligen gillade han inte mig i alla fall. Tror nog även att jag bjöd på en salt gliring som avskedspresent. Gillar inte översittare. De platsar inte i min adressbok:) Inte en enda.
En halvtimme senare letade vi oss igenom en slingrande trappa som ledde oss under jorden i mörklagda lokaler som viskade: "Välkomna till helvetet".
Nu var det inte så illa som vi hade trott, trots att vi fick pröjsa 240 spänn för två usla GT!
Man kan inte säga att vi fick så bra kontakt med folket runtomkring. Verkade vara en klubb för inbördes beundran och för de som inte ville synas i det fria utan hellre köpte skumt pulver i dito lokaler. Lasse och jag testade åtminstone dansgolvet några gånger, med ryggsäckarna på ryggen! Såg kanske, jag säger kanske lite nördigt ut.
Vi var ganska nöjda med att ha kommit tillbaka till bilen helskinnade. För skumt var nu bara förnamnet på det folk vi såg någon timme tidigare. Nu var det sent. Väldigt sent.

Dag sju. Vaknar. Vill inte lyssna. Går dock inte att undvika. Vem pratar i mun på varandra? Klockan sju en lördagsmorgon? När vissa har semester? Vill sova. Kan inte. Petar bilsompropparna längre in i öronen. Fanns det inga större? Nu är jag snart igenom trumhinnorna. Suck. Ger upp. Tittar på klockan igen. Fan. Öpnnar bildörren och inser hastigt att solen redan steker, vilket inte befrämjar mitt sömnbehov. Men.
Vem är det som fullkomligen spyr ut ord på engelska, holländska, amerikanska och tyska? Svaret finner jag efter en lätt huvudvrickning snett bakåt till höger.
"www.crazytours.com"! No shit! Det är ungdomar från hela världen som har avskedsfrukost efter läger just bakom vår bil! Inte så konstigt att denna campingplats stod öde under gårdagen! Det rör sig om ett 100-tal ungdomar. Bakom vår bil:) Förklarar varför samtalstonen lät lite lätt överdriven volymmässigt.. Lite komiskt trots allt. Fast bullrigt. En timme senare kan jag (Lasse sover som en stock..) lägga mig tillrätta i V70:ns framsäte och plussa på sömnen till imponerande fem timmar:) Rekord för denna vecka!! Hurra.

Det har hunnit bli sen eftermiddag innan vi masat oss iväg ut ur München. Regnet har kommit för att stanna. Så icke vi:) Hasta la vista baby!

Rolls Royce-frukost, 13 juli 2007

Kufstein har inte bara bensinmackar..

Strax innan nio på morgonen, denna sjätte res-och semesterdag, entrar vi en magisk liten alpby strax innanför den österriska gränsen på rätt sida om Tyskland. Namnet är Kufstein! Ni som läser detta bör verkligen lägga detta ortsnamn på minnet!
Meningen med denna avstickare var egentligen mest att tanka. Sen kom vi på att vi nog var lite hungriga.
Att gå runt i denna lilla mysstad var som att förflyttas till någon gammal bok utav bröderna Grimm. Det kunde helt klart varit Hans och Greta som bodde just här, i Kufstein. Något pepparkakshus fann vi dock inte. Däremot imponerade de gamla byggnaderna väldigt på oss båda. Kameran tog nästan bilder av sig själv! Så vackert var det här:)
Vi valde ett gammalt hotell, beläget i en fin liten gränd för vårt påkomna ändamål, frukosten! Huset var säkert från 1500-talet och man väntade sig nästan att få se Gustav Vasas kusiner i trappan.
I matsalen hade man verkligen bullat upp till fest! Här fanns ALLT! Jag kom inte på något som fattades åtminstone. Faten var fyllda till bredden, gott och väl, av spickekorv, kokt skinka, rökt skinka, femtio olika sorters ost och med likaledes doft, gräddost på tub, bayersk skinka , strimlad hare, rökt sik, späckad ollonborre, rökt ål, knäckebröd, grovt bröd, surt bröd, bräckt bröd, helt bröd, vitt bröd, gott bröd, kycklingkorv, marmelad i allsköns smaker typ lingon....ja ni fattar? Vi betalade 10 eruo för buffén och gav oss attan på att försöka smaka de allra flesta delarna utav detta storslagna frukostbord på drygt fyra meters längd! Lasse kom på den briljanta idén att äggen fick man visst koka själv, vilket vi såg som ett hedersuppdrag! Som toppen på det hela hade man fyllt en stor skål med nutella-askar!! Jag råkade få med mig ett par som färdkost. Vi tackade vänligt och ohyggligt nöjda med denna alp-upplevelse for vi så vidare hemåt:)
Sverige väntar.